Program våren 2014

  • 13.4
    Tema: Den gruppstyrda människan 2.0 – om sociala medier och ensamhetens upphävande
    Inledare: André Jansson, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet

I boken Den ensamma massan skildrade sociologen David Riesman på 1950-talet uppkomsten av en ny personlighetstyp i det amerikanska samhället: den gruppstyrda människan. I konsumtionssamhällets kölvatten sågs traditioner och högre ideal ge vika för vad Riesman uppfattade som en alltmer änglisg anpassning till kamratgruppen och dess livsstilar. Massmedier och populärkultur bidrog till nya konformitetsmönster hos befolkningen, inte minst inom den yngre generationen. Föredraget diskuterar Riesmans tankegånger i relation till dagens förändrade medielandskap där inte minst sociala medier ger uttryck för en ambivalens mellan individualistisk prestationskultur och social konformism. Ytterst leder detta till frågor om hur den ”ensamma massan” ser ut idag.

Mera om André Janssons forskning. slut på denna text

  • 6.4
    Tema: Humanioras kris och idén om bildning
    Inledare: Fredrik Westerlund, forskare i filosofi, Helsingfors universitet

Det är en allmän upplevelse idag att den humanistiska traditionen befinner sig i kris: De humanistiska vetenskapernas och konsternas roll i samhället och offentligheten har minskat avsevärt sedan mitten av 1900-talet; deras publikunderlag har krympt liksom de pengar och resurser de har till sitt förfogande; gamla humanistiska institutioner har blivit föremål för destruktiv omstrukturering och demontering; allt detta verkar dessutom ha gått hand i hand med en tilltagande desorientering och ett visst kvalitativt förfall i de humanistiska verksamheterna själva. Men vari består då denna kris vars yttre tecken alla känner igen? Varur springer den, vad är dess mening? I mitt föredrag försöker jag kasta ljus över den kris som humaniora genomgår idag genom att undersöka dess orsaker och effekter. Mitt förslag är att det inte bara handlar om en kris orsakad av externa orsaker som neoliberal politik utan att krisens rötter går djup i humanioras identitet, och ställer oss inför uppgiften att på nytt och fördomsfritt reflektera över det humanistiska tänkandets drivkrafter och uppgifter. Jag gör också ett försök att kritiskt granska det bildningsbegrepp som så länge utgjort en av hörnstenarna i humanismens självförståelse och peka på dess problem och möjligheter. slut på denna text

  • 23.3
    Tema: För eller mot dödsstraff?
    Inledare: Caroline Koivisto, författare, Åbo

I USA finns 32 delstater som använder sig av dödsstraff. Där anser man att hårda straff fungerar som en varning för brottslingar. Bevisligen har dödsstraffet inte fungerat avskräckande, tvärtom. De delstater som dömer till dödsstraff har också de dystraste mordstatistikerna. Forskarna talar om en slags brutaliseringseffekt. Attityderna har blivit hårdare också i Europa. Människolivet har lidit inflation och det är oroväckande. Enligt en inhemsk gallup som utfördes hösten 2006 skulle rentav 29 % av finländarna godkänna dödsstraff under fredstid. Kan den bakomliggande orsaken vara rädsla, ondhet, ren ovetskap eller är det känslan av likgiltighet för sådant som inte berör en själv?

Caroline Koivisto har rest i USA och träffat många anhöriga till dödsdömda, anhöriga till offer, oskyldigt dömda och senare benådade, dödsdömda, fängelsedirektörer och avrättare. Koivisto har besökt fängelset San Quentin i Kalifornien, där antalet dödsdömda fångar är störst i USA, samt Polunsky Unit i Texas som är den delstat som ansvarar för de flesta avrättningarna. Hon har diskuterat med allmänna åklagare, domare, politiska beslutsfattare och representanter för polismyndigheterna. Bland alla involverade i dödsstraffsystemet säger sig Koivisto inte ha träffat en enda vinnare. Under söndagens filosoficafé berättar Koivisto om sina egna erfarenheter av att vara dödsstraffmotståndare och sina insikter om dödsstraffet. slut på denna text

  • 16.3
    Tema: Kampen mellan antifascister, nazister och polis om Karl XII:s dödsdag i Lund efter 1985
    Inledare: Johan Pries, doktorand i histora, Lunds universitet

Karl XIIs dödsdag 30 november var länge en samlingspunkt för svensk nationell ytterhöger när skinheadsvågen nådde Skandinavien under mitten av 1980-talet. Lund och Stockholm blev då skådeplatser för en långdragen och stundtals mycket våldsam kamp om vilka villkoren för dessa gruppers tillträde till rummet var. De allt kraftigare antirasistiska mobiliseringarna resulterade inte bara att i att den nazistiska rörelsen tillfälligt tappade fäste, utan var också viktigt för skapandet av en ny slags antifascistisk vänster med fokus på gatan som plats för politisk konflikt. Genom en historisk redogörelse för vågor av återkommande gatuoroligheter under två årtionden visar Lundahistorikern Johan Pries på hur den nya antifascismen uppstått och efterhand omformats genom politiska mobilisering. Utifrån blockaderna, demonstrationerna och upploppen i kampen om stadsrummet sätts också de många dramatiska sammandrabbningarna i Sverige mellan organiserade antifascister och nazister under 1990- och 00-talets in i en ny historisk kontext, och statens problem med att formellt reglera dessa rörelsers relation diskuteras.

Mera om Johan Pries och hans forskning.

Kolla även in Johan Pries och Andrés Brink Pintos bok Trettionde november: Kampen om Lund 1985-2008. slut på denna text

  • 9.2
    Tema: Etik och ansvar. Ett filosoficafé med anledning av Kierkegaards 200-årsjubileum
    Inledare: filosof Hugo Strandberg, Åbo Akademi och filosof Göran Torrkulla, Åbo Akademi

Det har gått 200 år sedan världens mest kända nordiska filosof, Sören Kierkegaard, föddes. För att uppmärksamma Kierkegaards verk som filosof och samhällsdebattör ordnar vi ett filosoficafé med titeln ”Etik och ansvar”.

Kierkegaard presenterade revolutionerande moraliska och existentiella tankegångar som är ständigt aktuella i dagens samhällsdiskussioner. Hans idéer om etik och den enskildes ansvar har haft ett mycket djupt inflytande på hur vi uppfattar den moderna människans verklighet. Men Kierkegaard var inte enbart filosof utan i högst grad också en samhällstillvänd ordkonstnär som med ironi och mångbottnad humor fann läsare inom den breda allmänheten. Under filosoficafét vill vi uppmärksamma just denna aspekt av Kierkegaards verk. I folkbildningens tradition ordnar vi ett öppet tillfälle där två inbjudna filosofer och Kierkegaardläsare presenterar sin vision av Kierkegaards filosofiska gärning för att sedan delta i diskussion med publiken.