Program våren 2012

  • 20.5
    Filosoficaféet presenterar GYGES RING

FBF:s filosoficafé är en levande tradition i Åbo sedan 1997. Syftet med caféet är att erbjuda en diskussionsglad och samhällsintresserad allmänhet ett ställe att möta intressanta föreläsare och personer som deltar i den offentliga debatten. Med dialogen GYGES RING vill vi föra ut filosoficaféts öppna och kritiska diskussion på ett nytt sätt. Vår avsikt är att skapa ett medborgarforum där idéer från det filosofiska tänkandet och scenkonsten korsbefruktar varandra. I GYGES RING samarbetar professionella skådespelare och filosofer för att åskådliggöra filosofiska och samhälleliga frågeställningar genom ett skådespel inför filosoficaféts publik.

En dialog inspirerad av Platons Staten framförd av Mats Holmqvist och Simon Häger. Manus av Marcus Prest och Göran Torrkulla. Efter pjäsen följer öppen diskussion med filosoficaféts publik.

FBF arrangerar dialogen GYGES RING med stöd från Konstsamfundet. slut på denna text

  • 6.5
    Tema: Ockupera Platsen! Om bildning och demokratiutrymme som kritiska verktyg mot megalomanin
    Inledare: rektor Björn Wallén, Svenska studiecentralen

”Ockupera platsen! Om bildning och demokratiutrymme” handlar om visionen om hur en platsbaserad politik kunde se ut, med reflektioner kring husockupationer, kommunreformer och glokalisering. (obs k)

Vilken roll har folkbildningen och medborgarrörelserna i att skapa ett ökat demokratiutrymme i ett samhälle där good governance blivit sin egen kontradiktion?

Björn Wallén är rektor för Svenska studiecentralen, folkbildare och facilitator för över 700 seminarier. Idékläckare bakom tankesmedjan Lokus, har skrivit om demokrati och lärande i en nordisk kontext, och även litterära essäer. Han har en egen blogg. slut på denna text

  • 15.4
    Tema: Om kritikeruppdraget
    Inledare: litteraturkritiker Michel Ekman, Helsingfors
    (Filosoficafét ordnades i samband med Åbo poesidagar 13-15.4)

Michel Ekman kommer att diskutera den personliga läsningens roll som en grundval för litteraturkritiken. Denna personliga läsning står i kontrast till, och ibland även i konflikt med, den offentlighet som kritiken ohjälpligen blir del av genom att den publiceras. Hur förhåller sig den personliga läsningen till denna offentlighet? Vad är relationen mellan att enbart söka bekräftelse och att verkligen försöka närma sig det främmande? Med desa frågor närmar vi oss ett ännu mera grundläggande spörsmål: Vem är det som ger kritikern uppdraget och vad består det i?

Michel Ekman håller enbart en kort inledning om detta tema. Fokus för filosoficafét är på den öppen diskussion med publiken som följer efter Ekmans korta inledning.

Michel Ekman litteraturkritiker vid Hufvudstadsbladet sedan 1986 och vid Svenska Dagbladet sedan 1992. Han är aktuell med boken Utanför tiden (Schildts 2012). slut på denna text

  • 18.3
    Tema: Kierkegaard och lidandets mening
    Inledare: filosof Jonna Lappalainen, Södertörns högskola

Idag kan vi med hjälp av läkemedel lindra inte bara fysisk smärta utan även rent psykiska lidanden. Detta väcker frågan vad vi ska med lidandet till. Kierkegaard är en av de existensfilosofer som har intresserat sig för lidandet och hävdar att det inte bara är oundvikligt utan dessutom nödvändigt för att bli enskild. Jonna Lappalainen tar upp Kierkegaards syn på lidandet och frågar på vilket sätt det skulle kunna vara intressant idag.

Mera om Jonna Lappalainen:

slut på denna text

  • 19.2
    Tema: Populism – hot eller löfte?
    Inledare: statsvetare Ann-Cathrine Jungar, Södertörns högskola, Stockholm

Populismens framgångar speglar den representativa demokratins och partidemokratins problem. Populismens livsluft är en känsla av utanförskap och ett upplevt avstånd mellan medborgare och deras politiska representanter. Populismens frammarsch är även en reaktion på de omfattade omvandlingar som präglat våra samhällen under den senaste decennierna: globaliseringens och den europeiska integrationens öppnare gränser med fri rörlighet, ökad konkurrens och immigration. De politiska, sociala och ekonomiska skeendena är den mylla där populismen hämtar sin näring, men populismens idémässiga tankegods kan sägas vara demokratins konstanta följeslagare, eller i en mer pessimistisk tolkning dess skuggsida.

Populismen kan å ena sidan i sina appeller utropa ett demokratins evangelium om mer makt till folket och ett beslutsfattande som ligger närmare det folket önskar. Med sin närvaro kan populismen blottlägga sprickor och tillkortakommanden i de politiska systemen. Populismen kan på så sätt vara ett korrektiv och bidra till en förbättring. Å andra sidan drar populismen upp nya särskiljande gränser i upprätthållandet av majoritetsprincipen och tanken om ett homogent folk. Populismens skuggsida representeras av den bristande tolerans för minoriteter och grundläggande demokratiska värden som kan följa i den vulgära och obegränsade folkmajoritetens spår.

I vilken utsträckning populismens blir ett hot mot demokratiska värden är beroende av om populistiska partier har tillgång till maktpositioner, samt hur övriga politiska partier agerar. Sist och slutligen är det en öppen fråga om populismen är ett hot eller ett löfte?

Ann-Cathrine Jungar är docent och högskolelektor i statsvetenskap vid Södertörns högskola och är verksam vid Centrum för Östersjö- och Östeuropastudier, CBEES. Hon deltar aktivt i diskussionen om den nordiska populismen som samhällsfenomen. Se dessa länkar för ett urval av hennes senaste artiklar med detta tema:

slut på denna text

  • 5.2
    Tema: ”Lösningar” på eurokrisen ur tre nationalekonomiska perspektiv
    Inledare: nationalekonom Jan Otto Andersson, Åbo Akademi

Lösningarna på eurokrisen hänger samman med hur man ser på krisens orsaker. Postkeynesianer och ”österrikare” har helt olika syn på vad som bör göras. Marxistiska ekonomer ser också olika på den pågående skuldkrisen. Frågan om tidsperspektivet är mycket avgörande. Har masskonsumtionssamhället nått sin kulmen? slut på denna text

  • 22.1
    Tema: Om relationen mellan filosofi och religiös tro
    Inledare: filosof Hugo Strandberg, Åbo Akademi

En vanlig föreställning är att det råder en konflikt mellan filosofi och religiös tro. Filosofi är att argumentera sig fram till slutsatser, religiös tro att överlåta sig till en auktoritet. Filosofins historia börjar, tänker man sig, då man inte låter sig nöjas med de religiösa myterna, utan lämnar dem bakom sig för att istället låta sig ledas av förnuftet. Med den här bilden är ett allmänt sätt att förstå mänsklighetens historia förknippad: vi genomgår en mognadsprocess, som leder mot allt högre grad av rationalitet. Men bilden finns även på en mindre högtravande nivå: i skolans livsåskådningskunskap blir filosofin gärna ett icke-religiöst alternativ till religionen.

Men stämmer det här? Kan verkligen filosofin förstås som ett argumenterande? Om vi ska ta ställning till religiös tro, måste vi först bli på det klara över vad det egentligen är vi ska ta ställning till. Så vad är religiös tro? Och vad innebär det att besvara en sådan fråga; flyter inte religiösa och filosofiska frågor samman när jag försöker komma till ett svar på den frågan? När jag till sist har kommit på det klara över hur jag ska förstå religiös tro, är ”ställningstagande” det bästa sättet att beskriva min relation till den?

TD Hugo Strandberg är forskningsledare vid ämnet filosofi vid Åbo Akademi och aktuell med boken Love of a God of Love: Towards a Transformation of the Philosophy of Religion. London – New York: Continuum, 2011. För andra publikationer av Hugo se följande bibliografi.