Program våren 2011

  • 15.5
    Tema: Rysk kritik av västerländsk rationalism
    Inledare: Elena Namli, professor i teologisk etik vid Uppsala universitet

Elena Namli (född 1966) är professor i teologisk etik vid Uppsala universitet. Hon är verksam vid Centrum för Rysslandsstudier. I sin senaste bok Kamp med förnuftet (Artos 2009) analyserar hon den ryska filosofiska kritiken av västerländsk rationalism. En sådan kritik möter vi hos flera ryska tänkare och Namli granskar särskilt Fjodor Dostojevskij, Lev Sjestov och Michail Bachtin. Hennes föreläsning handlade om vad dessa ryska tänkare avser med just ”västerländsk rationalism”, vad kritiken av den går ut på och vad vi kan lära oss av den. slut på denna text

  • 10.4
    Inledare: Journalist och grundare av Wikileaks.fi, Peter Sjöholm.
    Tema: Om Wikileaks och informationsfrihet

Läckor av olika slag har länge förekommit, men aldrig tidigare har de skötts lika målmedvetet som fallet Wikileaks. För första gången någonsin existerar en organisation som specialiserar sig på att få ut information som andra parter vill hålla hemlig. Linjedragningarna är ändå svåra. Wikileaks har anklagats för att riskera livet på militära källor, men nomineras samtidigt för Nobels fredspris. Hur fri får information egentligen vara? slut på denna text

  • 27.3
    filosof Hannes Nykänen
    Tema: Odemokratiska tendenser i samtiden

Filosoficafét bjuder denna gång in politiker för att diskutera den politiska framtiden i Finland. Vi vill ordna ett medborgarforum där publiken, i filosoficaféts anda, får möjlighet att diskutera samhällets grundvärderingar tillsammans med politiker som är aktuella i riksdagsvalet. Forumet skall vara ett tillfälle att föra mera djuplodande diskussioner om de olika partiernas samhällsvisioner och syn på demokrati. Vårt huvudsakliga mål är att skapa en deltagande diskussion om vad vi anser viktigt i samhället och hur politikerna borde förverkliga det. Filosoficafét är inte ett tillfälle för riksdagskandidaterna att vädra partiprogrammet, utan en chans att tillsammans med publiken tänka på hur vi vill leva i framtiden.

Filosof Hannes Nykänen inleder diskussionen med ett kort anförande om ”odemokratiska tendenser i samtiden” som fungerar som start för diskussionen. Politikerna skall ta ställning till anförandet genom att bidra med sina egna analyser om vilka utmaningar vårt demokratiska samhälle står inför. Diskussionen öppnas för publiken efter de första kommentarerna. Representanter från de största partierna har bjudits in. I skrivande stund har följande bekräftat sitt deltagande:

  • Annika Lapintie (Vänstern)
  • Jouni Lehikoinen (Centern)
  • Lena Wiksten (Självständighetspartiet)
  • Mikael Hiltunen (SDP)
  • Monika Antikainen (Gröna)
  • Kari Salminen (Sannf)
  • Niklas Mannfolk (SFP)

slut på denna text

  • 27.2
    Daniel Ankarloo, fil dr i ekonomisk historia, lektor i socialt arbete med inriktning i socialpolitik, Malmö högskola
    Tema: Nationalekonomskrået – Marknadsmyter och begreppsimperialism

Daniel Ankarloo kommer utifrån en kritisk analys av den neoklassiska ortodoxin inom nationalekonomin redogöra för hur nationalekonomin är unik bland samhällsvetenskaperna. Dels utifrån dess tendenser till underhållandet av marknadsmyter dels genom dess tendenser till ”begreppsimperialism” inom andra samhällsvetenskaper. Både inomvetenskapliga och samhällspolitiska aspekter av nationalekonomskrået kommer att tas upp.

Några länkar för information om Ankarloo och hans publikationer:

  • 30.1 Inledare: Christer K. Lindholm, ekonomie doktor och universitetslärare i nationalekonomi (Åbo Akademi)
    Tema: Den ekonomiska politiken i krisens efterdyningar – har något egentligen förändrats?

Den globala recessionen år 2009 medförde en i vissa avseenden mycket radikal omorientering av den ekonomiska politiken såväl hos oss som på annat håll i världen. Där den doktrin som dominerat den ekonomiska politiken i nästan tre decennier betonade att ekonomin fungerade utan någon statlig inblandning gick regeringar världen över nu in för att stimulera den ekonomiska tillväxten i en omfattning som saknar sitt motstycke i historien. Samtidigt blev det igen fullt salongsfähigt att diskutera en skärpt reglering av finansmarknaderna i allmänhet och banksektorn i synnerhet – något som varit anatema under den tidigare marknadsliberala doktrinen.

Det ekonomisk-politiska paradigmskifte som många förväntade sig – och somliga fruktade – låter emellertid fortfarande vänta på sig. I stället har de gamla och bekanta marknadsliberala tongångarna igen börjat göra sig hörda. Det viktigaste är nu att få statsfinanserna i balans igen utan att höja skatterna – allra helst borde skatterna tydligen sänkas ytterligare – vilket i klartext betyder dramatiska nedskärningar i de offentliga utgifterna. Blåser förändringens vindar fortfarande inom den ekonomiska politiken, eller handlar det snarare om en annalkande orkan som hotar att blåsa bort de sista resterna av välfärdssamhället?