Filosoficafé i Karis lördagen den 25.11 – Ylva Gustafsson –Den ensamma välfärden: filosofiska perspektiv på effektiviseringen av äldrevården
Talare: Ylva Gustafsson, forskare i filosofi
Tema: Den ensamma välfärden: filosofiska perspektiv på effektiviseringen av äldrevården
Synopsis: Under den senaste tiden har det skrivits i media om hur flera av de nya vårdområdena behöver spara pengar. Därför skall bland annat dagverksamhet skäras ned och mera digital teknik tas i bruk inom äldrevården. Äldre hemmaboende ska få digitala skärmar att umgås med istället för att träffa andra människor inom dagverksamhet. Detta är ett exempel i en lång räcka av återkommande sparåtgärder inom äldrevården. Ofta framställs dessa sparåtgärder som något som är ”oundvikligt” för att vi ska kunna ha kvar vårt välfärdssamhälle. Sparåtgärderna beskrivs också i positiva ordalag som en ”effektivisering”. Samtidigt finns det återkommande mönster i att sparåtgärderna ofta går ut på att skära ned på möjligheter till socialt umgänge. En konsekvens är ökad ensamhet. I boken Du sköna nya värld (1932) beskriver Aldous Huxley ett dystopiskt välfärdssamhälle där det ”onödiga” åldrandet har avskaffats. Vid en viss inplanerad ålder dör människor automatiskt, innan de blivit gamla och ”onyttiga”. Ingen sörjer heller den som dör eftersom det inte mera finns några nära relationer. Alla spelar golf och är konstant ”lyckliga”. Är det hit vi är på väg? Den existentialistiska filosofen Albert Camus och författaren Samuel Beckett berör båda i sina böcker och pjäser frågor om utsatthet, sjukdom och åldrande. En gemensam tanke hos Camus och Beckett är att livet inte har någon mening. Men de menar också att just för att livet inte har en mening måste vi ta hand om varandra. Detta gör oss till människor, vår mänsklighet ligger i omtanken om varandra även i förtvivlade situationer utan hopp. Beckett betonar också hur omsorgen om den andra människan visar sig i de små dagliga gesterna. I Becketts pjäser lever vi genom varandras närvaro, det delade småpratet, skämtandet, irritationen och delade minnen håller oss vid liv. Denna sida av vårt liv är ständigt på olika sätt utsatt för sparkrav inom äldrevården. Håller välfärdssamhället på att förlora sin mänsklighet?
Söndagen den 5.11 Filosoficafé i Åbo – Jutta Ahlbeck, Hanna Lindberg, Mats Wickström – ’Vår folkstams öde’. Välfärd och reproduktion som finlandssvenska befolkningsfrågor under efterkrigstiden.
Här hittar ni Jutta, Hanna och Mats föredrag
Talare: Sociolog Jutta Ahlbeck, historiker Hanna Lindberg, historiker Mats Wickström
Tema: ’Vår folkstams öde’. Välfärd och reproduktion som finlandssvenska befolkningsfrågor under efterkrigstiden.
Synopsis: Efterkrigstiden har karakteriserats som en tid av språkfred och Finlands ”finskaste” tidsperiod, men i skuggan av den alltmer finska offentligheten fortsatte de finlandssvenska institutionerna med sitt sisyfosarbete för svenskhetens bevarande. Hur skulle det svenska språket överleva i en tid av urbanisering och emigration? Hur skulle den svenskspråkiga befolkningens behov av vård och välfärd garanteras inom ramen för den växande välfärdsstaten? Och hur skulle den framtida generationens liv gestaltas i ett Finland där både stat och familj förfinskades? I föredraget berättar Jutta Ahlbeck, Hanna Lindberg och Mats Wickström om den s.k. finlandssvenska befolkningsfrågans nyriktning efter andra världskriget, då arbetet för den finlandssvenska befolkningens framtid i allt högre grad kom att professionaliseras och feminiseras. Flera av efterkrigstidens ledande finlandssvenska experter om befolkningsfrågor var kvinnor och kvinnor var även ett primärt objekt för befolkningspolitiska åtgärder. Dessutom upptogs tidigare bortglömda grupper, såsom personer med funktionsnedsättningar, i arbetet för den föreställda minoritetsnationen.
Söndagen den 8.10 Filosoficafé i Åbo – Tatjana Brandt – Undervisning i kärlekens extas. En reflektion kring Rousseaus roman Julie eller Den nya Héloïse.
Här hittar ni Tatjana Brandts inspelade föredrag
Talare: Författare Tatjana Brandt
Tema: Undervisning i kärlekens extas. En reflektion kring Rousseaus roman Julie eller Den nya Héloïse.
Synopsis
I många av sina verk skildrar Rousseau ett samhälle som knyter människors självaktning till föreställningar om framgång och ära. Han talar om amour propre när han avser den drivande fåfängan, den amoklöpande egenkärleken, besattheten av den egna bilden.
Den som har en katastrofal förmåga att skapa olika fiktiva självbilder är förstås Jean-Jaques Rousseau själv. Just dragningen till det fiktiva och rädslan för konsekvenserna av att ge sig hän åt drömmarna och fantasin är ett av hans stora teman i den litterära delen av hans produktion. I självbiografierna finns många exempel liksom i uppfostringsromanen Émile men i det här föredraget ska jag koncentrera mig på den stora brevromanen Julie eller den nya Héloïse. Varför blir Julie olycklig trots att hon verkar ha fått allt som Rousseau i hela sin filosofiska produktion menar att en människa behöver? Och hur ska man förhålla sig till den extatiska besatthet som hon tycks uppväcka hos alla som ser henne?
Söndagen den 24.9 Filosoficafé i Åbo – Kasper Braskén – Den liberala antifascismens kris?
Här är inspelningen till Braskéns föredrag
Talare: historiker Kasper Braskén
Tema: Den liberala antifascismens kris?
Synopsis: I det långa perspektivet kunde man påstå att det största problemet för den liberala antifascismen efter 1945 inte handlade om hur man behandlade fascismens hot, utan hur man förhöll sig till den västerländska kolonialismen. Den koloniala världen hade i stort anslutit sig till det brittiska imperiets försvar mot löftet om koloniernas självbestämmande och självständighet efter kriget. Antikolonialismen hade övergivits för antifascismens skull. Efter 1945 frågade antikolonialismens förespråkare med all rätt: Hur länge kunde den europeiska imperialismen gömma sig bakom antifascismen? Under 1930-talet vilade idén om en bred samhällelig opposition mot fascismen på den så kallade folkfronten; en kompromiss mellan vänstern, liberalerna och den demokratiska centern för ett gemensamt försvar av de demokratiska friheterna och rättigheterna. Det som sällan uppmärksammas är att antikolonialismen och antifascismen inte kunde förenas i denna allians. Vilka konsekvenser hade detta för den liberala antifascismens framtid och hur påverkar konfrontationen med kolonialismens arv dagens liberala antifascism? I detta möte finner vi även kärnan till den liberala antifascismens kris.
Söndagen den 3.9 Filosoficafé i Åbo – Julia Korkman – Minnet, livet och rättsprocessen: vårt formbara minne
Här hittar ni Julia Korkmans inspelade föredrag
Talare: rättspsykolog Julia Korkman
Tema: ”Minnet, livet och rättsprocessen: vårt formbara minne”
Synopsis:
Vad minns vi egentligen?
I ett rättsfall kan ett vittnes minnesbilder vara det centrala beviset. Men minnet är till sin natur formbart, nyckfullt och ibland direkt opålitligt. Kan minnesbilder faktiskt bevisa något bortom rimligt tvivel?
Detta och mycket annat dryftar rättspsykologen Julia Korkman på filosoficafét den 3.9. Korkman kommer att tala om sin bok Minnets makt, som belyser hur vårt minne fungerar. Varför kan två personer minnas samma händelse på helt olika sätt och hur kan vi få fram möjligast tillförlitliga vittnesmål?
Julia Korkman illustrerar med ett stort antal rättsfall, från 1600-talets häxprocesser till kända fall från senare tid, som Bodommorden och mordet på Olof Palme. Hon granskar de metoder som används i vittnesförhör och kommer med konkreta förbättringsförslag.
Julia Korkman besöker filosoficafét i Åbo söndagen den 3.9 och talar förutom om minnet ur rättprocessens synvinkel också om den betydelse vår förståelse för minnet har i vårt dagliga liv och i vår förståelse för oss själva och andra.
Folkets Bildningsförbund 