Filosoficafé i Åbo den 1.12 – Johan Ehrstedt- Bangladesh efter folkresningen. Politik, ideologier och identiteter i förändring
Här hittar ni Johan Ehrstedts inspelade föredrag
Talare: Johan Ehrstedt, doktorand i historia vid Åbo Akademi
Tema: Bangladesh efter folkresningen. Politik, ideologier och identiteter i förändring
I somras skakades Bangladesh av massiva protester mot den autoritära regimen som besvarade med hänsynslöst våld. Vid det laget hade det härskande partiet Awamiförbundet i femton års tid styrt världens åttonde folkrikaste land och brutalt krossat all opposition. Denna gång visade sig folkresningen trots allt vara okuvlig och efter en månads oroligheter föll regimen som ett korthus då landets arméledning slutade stöda regeringen. Den nya partipolitiskt neutrala interimsregeringen, som utnämndes i början av augusti, har till en del lyckats återställa lugnet i landet. Samhällsklimatet präglas samtidigt av stora förhoppningar, instabilitet och oro för hur framtiden ska se ut.
En central fråga är hur det politiska systemet i fortsättningen kommer att se ut. De gamla och de nygrundade politiska partiernas gemensamma krav är återupprättandet av representativ demokrati men åsikterna går kraftigt isär i fråga om reformernas omfattning, religionens roll i politik, behovet av en konstituerande samling samt tidtabellen för reformerna. Riktlinjerna för Bangladesh framtida utveckling kommer att stakas ut under de närmaste månaderna. Hur ska man förstå händelseutvecklingen i Bangladesh 2024?
Föredraget tar avstamp i Bangladeshs samtidshistoria och lyfter fram ett antal faktorer som har lett till en tilltagande politisk polarisering i landet. I synnerhet uppmärksammas betydelsen av faktorer som religion, sekularism samt nationalism såväl på det personliga som det politiska planet. Föredraget distanserar sig från beskrivningar om Bangladesh som ett land som präglas av kampen mellan irrationell religiositet (läs: islam) och progressiv sekularism. Bangladeshs sociala och kulturella verklighet är mycket mer komplex än vad dessa schablonmässiga beskrivningar låter förstå. Tvärtom kan det hävdas att under Awamiförbundets år vid makten var sekularismens ideologi och praktik raka motsatsen till pluralism och något som främst användes för att legitimera partiets autoritära styre. Denna statssanktionerade intolerans ledde till ökade motsättningar och krav på förändring.
Artificiell intelligens. Vart är vi på väg?
Seminarium i Helsingfors, tisdagen den 19.11.2024
Talare:
Martin Gustafsson, professor i filosofi vid Åbo Akademi
Niklas Toivakainen, forskare i filosofi vid Åbo Akademi
Här hittar ni Martin Gustafssons inspelade föredrag
Här hittar ni Niklas Toivakainens inspelade föredrag
Tema: Artificiell intelligens (AI) är idag en självklar del i vår vardag. AI teknik finns i våra mobiltelefoner, i moderna bilar, i datorernas sökmotorer, chatrobotar m.m. AI har också förändrat våra sätt att arbeta, bland annat genom att monotona arbetsuppgifter har överförts från människor till AI styrda maskiner.
På många sätt har AI gjort vardagen enklare. Men medan vi blir allt skickligare på att använda AI i vardagen, vänjer vi oss också vid att acceptera dagliga intrång på vår integritet då vi godkänner villkor på olika nättjänster. AI implementeras också idag i allt snabbare takt på nya områden.
Ett område där AI tekniken snabbt växer är tex. inom vårdsektorn i form av nätläkartjänster och annan klient-vård kontakt. Å ena sidan görs detta för att skapa smidigare och snabbare kontaktnätverk i vården och inom den sociala sektorn. Å andra sidan kan man se mönster där människors möjlighet till personlig kontakt med läkare och vårdare samt social samvaro skärs ned och ersätts med billigare AI teknik medan hälsovårdsstationer stängs ned.
Vilka etiska frågor ställs vi inför då artificiell intelligens så snabbt idag implementeras på olika samhällsplan? Vad händer då vi vänjer oss vid AI teknik i olika sammanhang? AI tekniken präglas idag av ett utopiskt skimmer av ”en skön ny värld”, men vad är det för värld vi håller på att skapa?
Filosoficafé i Åbo den 17.11 – Marika Kivinen – Marian Andersons konserter på 1930–talet och motstånd mot rasism
Här hittar ni Marika Kivinens inspelade föredrag från filosoficafét den 17.11
Talare: Marika Kivinen, doktorand i historia vid Åbo Akademi.
Tema: Marian Andersons konserter på 1930–talet och motstånd mot rasism
Synopsis: Den afroamerikanska klassiska sångaren Marian Anderson konserterade under början av 1930-talet flitigt i Finland med sin ackompanjatör Kosti Vehanen. Anderson, liksom många andra afroamerikanska klassiska musiker under början av 1900-talet kom till Europa för att kunna göra karriär på ett sätt som inte var möjligt p.g.a. rassegregeringen i USA.
Andersons karriär präglades av föreställningar om ras och på olika sätt syns rasifiering t.ex. i marknadsföringen av Andersons konserter och i mottagandet konserterna fick i den finska pressen. Föreställningar om svarta personer hängde samman med föreställningar om plantageslaveriet och med anti-svart rasism. Även abolitionistiska föreställningar om afroamerikansk musik präglade mottagandet av Andersons konserter.
Anderson lyfte ofta under sin karriär fram att hon inte var politisk, men trots detta är det möjligt att se hur hon konsekvent i sin konstnärliga verksamhet strävade till att göra motstånd mot rasism. Det är främst genom sitt sjungande och genom valet av repertoar som Anderson kom att utmana föreställningar om svarta, om svart musik och svart sång. Hon avslutade alla sina konserter med afroamerikanska spirituals i arrangemang av sin tids svarta tonsättare och strävade så till att öka kunskapen om afroamerikansk musik och utmana den vita normen inom den klassiska musiken. Hon utmanade även den manliga normen i klassisk musik, genom att framföra sånger och arrangemang av kvinnor som Margaret Bonds och Florence Price.
Mottagandet av Andersons första konserter år 1930 var nästan uteslutande positivt. Under de följande åren blev dock vissa röster i den finländska pressen allt mer kritiska. Åren 1933 och 1934, då fascismen blivit starkare och då svarthet debatterats i pressen aktivt, märktes även en mer avog inställning gentemot Anderson.
Föreläsningen baserar sig på Marika Kivinens pågående doktorsavhandling i allmän historia vid Åbo Akademi om exotism och rasifiering inom den finländska klassiska musiken ca 1914–1939.
Filosoficafé i Åbo den 13.10, Ylva Gustafsson – Könade diskurser om resiliens i arbetslivet
Här hittar ni Ylva Gustafsson föredrag från filosoficafét den 13.10
Talare: Ylva Gustafsson, forskare i filosofi vid Åbo Akademi
Tema: Könade diskurser om resiliens i arbetslivet
Synopsis: På 1990-talet drabbades många länder av ekonomisk depression och det genomfördes stora personalnedskärningar inom olika arbetssektorer. Så kallad New Public Management (NPM) infördes också i den offentliga sektorn. NPM beskrivs ofta som en rationalisering av institutioner med personalnedskärningar, stramare arbetsscheman och striktare kontroll av produktionen av tjänster.
NPM ledde dock inte bara till en rationalisering av arbetslivet utan även till nya former av emotionalisering av arbetslivet. 1990-talet var en period då så kallad emotionell intelligens-teori (EI) fick stort inflytande som en ledarskapsteori. En central aspekt av definitionen av emotionell intelligens var idén att emotionell självkontroll leder till framgång i affärslivet, en bra karriär och hög lön.
På 2000-talet skiftade forskare inom emotionell intelligens fokus från den huvudsakligen manliga företagsledarsektorn till den huvudsakligen kvinnliga offentliga sektorn, med särskilt fokus på vårdsektorn. I och med detta förändrades också tonen i hur EI forskarna beskrev sambandet mellan personlighet, emotionell självkontroll och stresshantering. Beskrivningen av emotionell intelligens som något som leder till en framgångsrik karriär och hög lön, vilket varit en central del av teorin då den riktades till företagsledarsektorn, passade inte så bra in i arbetslivet inom den offentliga vårdsektorn. Alltså ändrades beskrivningen. Nu var de viktigaste orden kopplade till emotionell intelligens inte längre karriär, hög lön, personlig hälsa och god pension, utan helt enkelt ”resiliens”. I detta föredrag ser jag närmare på diskurser om resiliens i arbetslivet.
18.9 Filosoficafé i Åbo – Sabotage eller sam-vett? Radikal tolkning i mötet mellan juridik, litteratur och klimataktivism i Sverige
Här hittar ni Joel Samuelssons och Ingeborg Löfgrens inspelade filosoficafé
Talare: Joel Samuelsson professor i civilrätt vid Uppsala universitet och
Ingeborg Löfgren forskare i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet
Tema: Sabotage eller sam-vett? Radikal tolkning i mötet mellan juridik, litteratur och klimataktivism i Sverige
Synopsis Kan skönlitteratur hjälpa oss att tolka lagen? Kan resonemang, berättelser och begrepp hämtade från litterära texter hjälpa oss att förstå lagen och lagens tillämpning bättre?
Under 2022 utförde klimataktivister en serie uppmärksammade aktioner i Stockholm – aktioner som försenade och hindrade trafiken. För detta har vissa av dem anhållits och fällts i domstol för brottet sabotage. I oktober 1987 utförde den svenska författaren Sara Lidman (1923–2004) en liknande klimataktion mot ett vägbygge i Ödsmål. Hon ställdes inför rätta för ohörsamhet mot ordningsmakten i mars 1988 och fälldes sedermera. Vid rättegången höll Lidman ett försvarstal där hon, med hänvisning till sitt egenuppfunna ord ”sam-vett”, menade sig ha handlat med hörsamhet mot naturen – och att hon här hade lagen på sin sida. Lidman presenterade, i litterärt färgad prosa, en alternativ tolkning av lagen.
I denna föreläsning kommer vi jämföra sabotage-domarna av idag med Lidmans rättsfall och särskilt uppehålla oss vid följande frågekluster: Hur kommer det sig att domarna är så olika 1988 och 2022? Varför kan i princip samma (fredliga) protesthandling 1988 resultera i en dom som möjligen ger dagsböter (ohörsamhet mot ordningsmakten) och 2022 resultera i en dom som kan ge upp till fyra års fängelse (sabotage)? Vilka är de juridiska argumenten bakom åtalen och domarna i de olika fallen? Vad har hänt i omvärlden under denna tid? Hur ser egentligen Lidmans lagtolkning ut och vilken roll spelar hennes begrepp sam-vett i hennes tolkning av lagen? Och sist men inte minst: skulle Lidmans litterärt-juridiska tolkning av lagen kunna vara juridiskt giltig?
Folkets Bildningsförbund 